Vattnet i Oskarshamn smakar skit. Jag är precis hemkommen från ett mindre intensivt innebandypass. Nej, jag har inte börjat aktivt i denna småbögiga låtsassport. Just for fun. Hur som helst, det absolut vackraste som finns efter man kört slut på sig själv är ett kallt glas vatten. Jag vet inte om dom slangar vattnet direkt från Östersjön eller helt enkelt har det kopplat till Kalmars bajsledningar. Snuskigt är det iallafall och ingen upplevelse för smaklökarna.

Imorgon är det fredag, vilket brukar vara ett gott tecken. Den här helgen har jag dock inget särskilt att se fram emot. Jag missar fjärde racet i musik-tävlingen hemma vilket inte alls känns bra. Sen ska det bli en annorlunda upplevelse att bevittna en Schlager-kväll ensam. Ensam och nykter. Under tiden Robinson gick på tv berättade många deltagare att dom lärt sig massor om sig själva under tiden på ön. På söndagmorgon kommer jag veta precis vad dom talade om. Man får väl lov att se det såhär: Jag lider för konsten.

Jag sa ju att jag skulle hitta på en bra hobby till idag. Inget nytt. I'm a failure. Däremot hade vi en liten lek/övning idag i skolan för att träna närminnet. Namn och en hobby som började på samma bokstav som ens förnamn skulle nämnas. Sen skulle man komma ihåg hela gruppens kommentarer och upprepa det inför alla. Eftersom jag så sent som igår konstaterat att jag saknar hobby blev det ännu svårare att komma på någonting när man dessutom blev begränsad till bokstaven "K".

"Jag heter Kalle och gillar kinesisk mjukporr", blev det till slut när turen kom till mig. Den kvinnliga läraren skickade efter det konstiga blickar till mig hela eftermiddagen. Hon vill nog ligga med mig.

Sovmorgon idag. Känns lite som att vara ledig hela tiden när man är här nere. Några timmars föreläsning varje dag, sen har jag väldigt många timmar över. Annat mot hemma i Månkarbo där veckan går löjligt snabbt och man egentligen inte hinner med någonting. Vad gör egentligen folk som inte spelar fotboll i sin vardag? Det kanske är då man får plocka fram ordet hobby. Den dagen jag får mjältbrand i mina ben ska jag också skaffa mig en sådan. Fotboll känns för allvarligt för att hamna i den kategorin. Samla frimärken, gå på konstkurser och laga 8 maträtter med citrusfrukter i är en hobby. Youtube och Wikipedia känns inte som en riktig hobby heller. Mycket av min lediga tid tillbringas nämligen där. Är öl en hobby? Är sova en hobby? Till imorgon ska jag hitta på en hobby som jag stolt kan presentera om någon intetsägande person frågar om det. Det måste vara något spännande, udda och något som får mig att verka bra mycket intelligentare än personen som ställer frågan. Sen får jag väl försöka gilla det, vad det nu blir, med tiden.


Idag har jag varit ute och klättrat. 13 meter upp i luften, halvt liggande ut i luften med ett snöre runt magen som backup. Det är precis lika obekvämt som det låter.   Imorgon har jag datakunskap och muntlig kommunikation, vilket borde innebära att vi ska lära oss skriva kursiv text i Word samt berätta något menlöst inför öppen ridå. 
Lärorikt, sa Bull.

Tillbaka i Oskarshamn. Anlände igårkväll, senare än planerat. Lyckades nämligen köra åt helvete fel och tog en omväg via Jönköping(!). Samtliga gånger jag åkt den här sträckan har Norrköping varit en enda stor byggarbetsplats. Man har varit tvungen att snurra runt inne i city för att trixa sig in på E22:an. Inte igår dock. Jag gnällde dock inte och upplevde det mest som en befrielse att slippa alla trafikljus. Tänkte dock inte på att avfarten som leder ner till Oskarshamn finns i Norrköping.

Varje gång jag gör den här sträcken nollar jag mätaren för att veta exakt hur många kilometer som återstår, förutsatt att man kör raka vägen. När det, enligt mina beräkningar, återstod drygt två mil till Oskarshamn började jag fundera. Pilar som indikerade att Jönköping närmade sig stämde inte, en stor pöl till höger om mig som även kallas Vättern stämde definitivt inte. Sen gick det ganska snabbt att komma på vad jag hade gjort för fel. E22 ersatt med E4.

Självmordstämning i bilen. Humöret steg visserligen en aning lite senare när jag korsade vattendraget "Emån". Det är humor: Du sitter i bilen och tycker så synd om dig själv att till och med vägverket ställer upp en skylt enbart för att kalla dig emo. Självömkande valp med tråkig livssyn, med andra ord.

När jag väl kom fram öppnade jag kylskåpet och upptäckte att majoriteten av min mat blivit grön. Mina två blommor hade dock överlevt. Även fast en ser väldigt sliten ut. Rough night?

Välkommen åter. Stiltje på bloggen den senaste tiden. Tre veckor för att vara exakt. Jag har nämligen inte skrivit en rad sedan jag lämnade Oskarshamn. Det blir så himla tramsigt om del 12 av Oskarshamn-temat skulle skrivas hemma i Månkarbo. Men eftersom jag åker tillbaka på söndag känns det okej att göra det redan nu, även fast det bara är torsdags.

Har haft en väldigt trög torsdags. Tiden går så sakta när man inte är sysselsatt med någonting. Jag har mest löst korsord och druckit kaffe nere vid automaten. Men också haft tid över att reflektera över massa faktorer i min vardag som gör mig störd, mer eller mindre.  Jag tillbringar massor av tid vid datorn, nere i Oskarshamn är det min största kommunikationscentral för att hålla kontakten med omvärlden. Jag kan därför inte låta bli att bli reagera på den jävla lunariseringen¹ som just nu pågår. Egentligen borde jag bara haka på den här jobbiga trenden, då den ometvetet sätter mig i en situation där jag omöjligt kan ta personer som uttrycker sig som 12-åringar på allvar. Jag får känslan av attt personen skolkat sig igenom hela mellanstadiet och lagt av fullständigt efter högstadiet. Allmänbildning är inte att tala om. Eftersom jag finner allmänbildning hos tjejer precis lika sexigt som en tight rumpa blir det en jäkla kollision.

Nej, en matbit nu och sen läsa färdigt B-delen av Bonniers Lexikon.


¹ Lunarisering Förvanskning av skriftspråk så att det liknar ungdomars språk på cummunityn Lunarstorm.