Bastu, Berns, bira och total blackout.

Lördagen blev ett riktigt sjöslag. Andreas bjöd på en tidig julklapp och ordnade ett rum på Berns till mig och Micke. Jobbade fram till 17 och gick efter det raka vägen till Centralbadet där jag mötte upp Mikey. Väl där inne gjorde vi ett tappert försök att stilla våra dåliga samveten med att simma hejdlöst fram och tillbaka i drygt en kvart. Man är inte i toppform längre, den saken står klart. Efter det landade vi i baren och svalde kvällens första alkohol. Bubbelpoolen och Bastun fick också ett varsit besök innan vi bokstavligt talat lämnade in handduken och knallade mot Berns.

På hotellet mötte Patrik upp och vi beställde upp lite mat innan vi tog trapporna ner till den nya nattklubben. Har inte varit där sedan de byggt om, så det var någonting jag såg fram emot. Svårt att göra en rättvis bedömning att stället då vi var där i lite väl god tid och stämningen kändes ganska stel. Inredning- och musikmässigt var det dock en riktig höjdare. Vi drack några bira och tog sedan en bulle till Hotellet. Också där förstagångsgäst. Rätt väntat väldigt mycket skjortor där, men musiken var verkligen nånting. Tung house -  kan inte bli bättre!

Vidare till Solidaritet efter det där vi tillbringade resten av kvällen. Kvällens sista timme blev ett enda inferno av snefylla. Vet fortfarande inte riktigt när och hur jag kom hem, men jag vaknade med en av de värsta bakfyllorna i hela mitt liv, tre timmar efter att vi skulle ha checkat ut. Tunnelbanan hem till Skärmarbrink var aldrig något alternativ. I taxin hem hann vi knappt ut ur gamla stan innan jag hade spytt ner baksätet till chaufförens stora förtjusning. Framåt sju-tiden tidigare ikväll blev jag äntligen människa igen efter att ha fått i mig två alvedon och en halv pizza.

Hade egentligen tänkt åka hem till Månkarbo ikväll, men av förklariga skäl var det aldrig något alternativ att sätta sig i bilen för de 10 milen upp till norduppland. Har istället ägnat kvällen framför tv:n; Gudfadern II, The boondock saints, Tomten är far till alla barnen och fantastiska Patrick Bateman i American Psycho. Jag har även trösthandlat lite över nätet. Det blev den grymt coola retro-väskan från SAS. Det är en kabinbag som delades ut på en SAS-flight till samtiliga nordiska deltagare i sommar olympiaden i Tokyo 1964. Som träningsväska blir det inte bättre än så.



SAS retro-väska

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback