Såg ni på Uppdrag Granskning igår på SVT? Det handlade iallafall om ett gäng tokstollar som brutit sig ur den katolska kyrkan och startat en egen liten klubb. Eller fel, dom var inte längre välkomna i den katolska kyrkan då dom hade lite småtokiga idéer. När till och med den katolska kyrkan anser saker lite väl galet, ja, då är det galet. Till min poäng då. Det har tydligen varit lite dåligt med den svenska representationen på dessa tillställningar, men nu var den första svenska prästen i klubben klar. Han hette Sten (inte Frisk) och kom från, fanfar, Oskarshamn! Han hade planer på att starta en egen församling här när han väl flyttade hem till Sverige igen. Hur coolt är inte det. Är helt hundra på att han kommer ta över min lägenhet när jag flyttar hem. Han lever trots allt som munk och då borde väl en etta på 40 kvadrat duga utmärkt. Dessutom kan garderoben modifieras till ett bönerum. Välkommen Sten!

Präst-utbildningen hölls i någon håla i Tyskland och i reportaget fick man även stifta bekantskap med en annan svensk. Han berättade att utbildningen tog sex år. Hur kan man frivilligt välja en utbildning som pågår i sex år? Eller, visst, det kan jag köpa om det skulle röra sig om något snuskigt välbetalt jobb. Men präst? Damma runt i en tom kyrka hela dagarna och välsigna saker. Kan inte tänka mig att dom får ligga särskilt mycket heller. Jag har funderat lite på det där. Är det bara mobbade människor som blir präster? Eller finns det några enstaka mentalt störda också?

Jag har aldrig riktigt förstått varför folk frivilligt ställer sig i duschen som placerats i mitten. Mitten i sig är väl inget problem, men allt som oftast är det där som vattnet för duscharna bredvid också har sin utgång. Det är riktigt äckligt. Okej om folk kort och gott hade ägnat sig åt att just duscha, stilla och återhållsamt. Men så är ju inte falllet. Man spottar och fräser ut snor. Spott och snor som sen rinner raka vägen på personen i mittenduschens fötter och hela vitsen med duschandet har gått förlorat.

Fräser tjejer också ut snor i duschen? Det känns som ett väldigt manligt beteende att sätta pekfingret mot ena näsborren och kräma ut halva hjärnan i den som fortfarande är öppen. Well, do you?

Det är idrottsgalan på tv i skrivande stund. Redan nu är det klart att Zlatan Ibrahimovic placerats på sjunde plats(!). Redan nu är det också klart att denne magnifika fotbollsspelare placeras efter en man vid namn Rolf-Göran Bengtsson. Tydligen så handlar det om hästsport. Om det är hästen eller ryttaren som heter Rolf-Göran låter jag vara osagt. Hur som helst övergår det mitt förstånd att en spelare som röstats fram som Serie A:s bästa spelare av ligans tränare, skjutit scudetton till Inter och dragit hela lagets offensiv på sina axlar blir slagen. Av en häst.

Det här kan vara början på en tidiga mornar-period. Jag har haft några sådana perioder och det är faktiskt ganska skönt. Dom bara dyker upp utan förvarning när man vaknar klockan fem på morgonen helt startklar och utvilad. Det gjorde jag imorse. Jag uppskattar att vakna med mörkret fortfarande närvarande. Att vakna på sommaren är inte ett dugg roligt. Det känns som att man gått miste om någonting, tappat skon i ett marathon-lopp och får starta flera mil efter täten.

Jag är belagt med träningsförbud den här veckan. kiropraktor-Micke ansåg att jag gjorde bäst i att ligga lågt till åtminstone söndag för att låta ryggen vänja sig vid att för en gångs skull ligga rätt. Det borde rimligtvis även innebära att allt skolarbete går helt bort. Det är trots allt femtiotre gånger jobbigare än att träna. Jag som verkligen hade sett fram emot att få komma igång igen med träningen. Runt jul eftersattes träningen pga. ständig bakfylla, sen kom en två veckors förkylning och nu när jag äntligen var fit fot fight blir det såhär. Jag är fortfarande inte stressad över att halka efter med mina förberedelser inför säsongen, bara jäkligt pissed of.

Jag har alltid fått för mig att deala droger måste vara den snabbaste vägen för snabba pengar. Kanske prostitution (om man är snygg). Idag förändrades hela min  världsbild då jag besökte en kiropraktor här i Oskarshamn. My back hurts. Again. Jag och min efterblivna rygg har nämligen klippkort på knäckning i Tierp, så jag hade redan i mitt bakhuvud gått igenom händelseförloppet med värmande kuddar, massage och till sist det härliga knäckandet.

Så gör man tydligen inte i Oskarshamn. Det var mer: "Lägg dig ner, benen här, armarna här. knak! knak! knak! Tack, det blir fyrahundra..."

Kiropraktor-Micke är min nya idol.

Det här har varit en helg helt utan aktiviteter. Jag har istället stängt in mig hemma för att försöka bearbeta min förkylning som har börjat ge vika. Jag har börjat bli bra på att koka potatis. En gång är tur, två är en trend. Gårdagens höll perfekt konsistens och var sådär lättskalade som man önskar att potatis alltid skulle vara. Nu måste jag bara försöka komma på hur jag gjorde.

Med brist på annat att göra lommar jag med nedsänkt huvud tillbaka till bloggen med svansen mellan benen. Det blir lite som den där festen man egentligen inte vill gå på, men då inget bättre dyker upp är den bra att ha i bakfickan.

Jag åkte ner till Oskarshamn i måndagskväll för att kunna acklimatisera mig till onsdagens första lektion. Det visade sig dock att det är precis lika kallt här som hemma. Har åkt på en förkylning som inte är att leka med, men den börjar sakta men säkert avvika. Förkylningen i sig stör mig inte nämnvärt men det suger purjo att inte kunna träna. Kommer behöva köra benböj med plastvikter första passet känns det som. Musklerna har förvandlats till tröga oengagerade slemmpåsar.

Skulle på någon slags reunion-fest ikväll för att fira återkomsten till Oskarshamn. Även fast jag snarare tror att ingen egentligen är särskilt glad för att vara tillbaka och mest är ute efter ett tillfälle att dricka sprit i sin oensamhet. Jag tror jag hoppar det. Dels för att jag vill bli av med förkylningen totally och dels för att jag missade systemets deadline då det blev alldeles för många LA ink-avsnitt inatt.

Upptäckte att kameran hade varit med och smygfotat på nyårsafton. Självklart slänger jag upp ett gäng.