Amerikat

Efter att ha följt Portugal-Albanien samt Chile-Argentina från tv-soffan igårkväll zappade jag över till Svt24 av någon anledning. Där pågick en direktsänd debatt mellan Obama och McCain. Jag ska erkänna att jag inte vet ett skit om dessa herrar förutom att Obama tycks vara en glad skit och att McCain helst hade sett en söder-seger i det Amerikanska inbördeskriget för sisådär 150 år sedan. Det vet jag visserligen inte, men mina förutfattade meningar påstår att det är helt korrekt.

Det var väldigt annorlunda mot en svensk debatt. Smörigare på något sätt. Jag skulle vilja se Göran Hägglund göra politisk karriär i USA. Han skulle bli hur stor som helst i södern. Böghat och fundementalism, det är väl det som är Kd?

Falemenderit, Beqaj!


Det är tamejtusan inte ofta pulsen stiger för att man sätter sina förhoppningar till det Albanska fotbollslandslaget. Det hände dock ikväll. Kalasresultat för Schweden som vi kan tacka Kosovo-sonen Beqaj för. Han må se ut som vilken småtrött video-uthyrare som helst, men vilken keeper! 

Det blev inget Oskarshamn ikväll. Min klasskompis, Herr Böfhus, tillika resekamrat tyckte vi kunde strunta i morgondagens tenta och lika gärna köra den på omtenta-tillfället på onsdag. Fine by me. Att inte jag kom på den goda idéen är ett mysterium. Nu slipper jag hur som helst sitta nere i Oskarshamn en hel helg och misshandla närsynen med tv-spel och piratebay-material.

Imorgon blir det först en runda till gymmet för att köra slut på framsidan, någon smaskig lunch och sedan avsluta det hela med en het landhockeybatalj i Tallparken Arena.

Nu blir det Discovery tills jag somnar.

Ett halvår senare:

Jag snittar 1,1 besökare per dag numera. Det är lite roligt, vem är du som fortfarande inte tappat hoppet om mig? Det är lite fint nästan. Hur som helst; björnen har vaknat ur sitt ide, patienten har återuppstått, rederiet gör comeback. Vad jag vill säga är... jag upptar min blogg-karriär igen. Jag vet inte riktigt varför. Kanske behöver jag bara en liten ventil att släppa ut lite diffusa tankar emellanåt.

Har varit hemma i Månkarbo en dryg vecka nu och ska ner till Oskarshamn om några timmar. Sista vändan för det här året. Jätteskönt. Oskarshamn blir nämligen bara tråkigare för var dag som går. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, men tristessen är oerhörd. Jag trivs bättre här bland människor som fortfarande förstår det roliga i att spela landhockey inomhus, supa sig full en lördagkväll utan att nödvändigtvis avsluta kvällen på någon turkkrog i Uppsala eller bara spela löjliga sällskapsspel en fredagkväll.

Resten av veckan ser ut som följande. Tenta imorgon, efter det långhelg fram till måndagmorgon då jag ska på terränghjulings-kurs. Jag är väldigt förväntansfull inför det. Inte för vad jag kommer att lära mig, snarare vad fan en terränghjulings-kurs är för något? Radiobilarna på ju grönan är ju mer avancerade.