Jag har aldrig riktigt kunnat placera Maud Olofsson. Eftersom deras partipolitik aldrig tilltalat mig särskilt mycket har jag heller aldrig stört mig på människan nämnvärt. Det har mest varit en person som skulle kunna likna någon bekants mamma. Därför måste jag säga att hon har växt enormt i mina ögon den senaste tiden. Först det faktum att hon tog fighten och gick emot sitt partis fundamentala väderingar när det kommer till kärnkrafts-frågan. Självklart ska Sverige bygga ut kärnkraften. Allt annat är bara utopier som låter gulligt på papperet men orealistiskt i verkligheten som många politiker till vänster helt verkar att blunda för.

För det andra:  Maud pissar på GM. Så jävla grande! Skattepengar ska inte användas till att rädda uselt skötta företag. Med en stat som garant i ryggen behöver en företagsledning aldrig ta något ekonomiskt ansvar för sin verksamhet. En av anledningarna till finanskrisen för övrigt. En konkurs är inte optimal. Men kanske nödvändig. Det finns inget självändamål med att ha en biltillverkning i Sverige. Särskilt när den inte ger någon ekonomisk avkastning.

Summa summarum: Det är inte statens uppgift att vara skyddsnät åt oansvariga företagsledare.