Såg ni på Uppdrag Granskning igår på SVT? Det handlade iallafall om ett gäng tokstollar som brutit sig ur den katolska kyrkan och startat en egen liten klubb. Eller fel, dom var inte längre välkomna i den katolska kyrkan då dom hade lite småtokiga idéer. När till och med den katolska kyrkan anser saker lite väl galet, ja, då är det galet. Till min poäng då. Det har tydligen varit lite dåligt med den svenska representationen på dessa tillställningar, men nu var den första svenska prästen i klubben klar. Han hette Sten (inte Frisk) och kom från, fanfar, Oskarshamn! Han hade planer på att starta en egen församling här när han väl flyttade hem till Sverige igen. Hur coolt är inte det. Är helt hundra på att han kommer ta över min lägenhet när jag flyttar hem. Han lever trots allt som munk och då borde väl en etta på 40 kvadrat duga utmärkt. Dessutom kan garderoben modifieras till ett bönerum. Välkommen Sten!

Präst-utbildningen hölls i någon håla i Tyskland och i reportaget fick man även stifta bekantskap med en annan svensk. Han berättade att utbildningen tog sex år. Hur kan man frivilligt välja en utbildning som pågår i sex år? Eller, visst, det kan jag köpa om det skulle röra sig om något snuskigt välbetalt jobb. Men präst? Damma runt i en tom kyrka hela dagarna och välsigna saker. Kan inte tänka mig att dom får ligga särskilt mycket heller. Jag har funderat lite på det där. Är det bara mobbade människor som blir präster? Eller finns det några enstaka mentalt störda också?